Tvåan. Det fasansfulla andra året i gymnasiet som alla alltid sagt är det svåraste av de tre. Och även om jag inte går i trean än så kan jag säkerställa att det i tvåan är dubbelt så tufft som i ettan. Usch och fy.
Igår hade vi "förhör" på 50 sidors läsning om antiken. Jag kallar dock detta ett prov, då ett förhör bör vara lite kortare och mer precist inom ämnet.
Gissa ämnet.
Uteslutande tips: Antiken är inte alls särskilt relevant inom ämnet.
Svar - Svenska 2.
Efter 50 sidors läsning plus 30 frågor ska vi gå direkt vidare till att läsa om renässansen. (För andra gången dessutom, för som samhällsstuderande har vi redan läst om renässansen i Historia under första året.)
Och utöver det så är svenskalärarnas förklaringar om syftet inte några särskilt bra argument till varför vi läser om detta.
Lärarens argument: det förkommer ofta att man referar till de gamla grekerna, samt till romarna och till Antiken som tidsepok. Det är allmänbildande och inte minst en viktig del av litteraturen. Ungefär så lät det.
Mitt argument: det är enligt mig extremt irrelevant i ämnet svenska, det är otroligt sömnvänligt och det händer mig sällan att jag stöter på referat till Antiken och dess poeter, filosofer eller olika former av berättelser.
Myter om gudarna? Ja.
Olika former i hur man berättar en saga vidare till någon som skriver ner den? Nej.
Teorier om fantastiska poeter som kanske inte ens funnits på riktigt? Nej.
Historier om att man dolde sanningen om de färggranna statyerna från antikens Grekland? Nej.
Jag inser att det här trots mina positiva normer var ett mycket argt inlägg och jag ska försöka bättra mig. Jag vill alltid sprida en positiv stämning omkring mig, men idag var jag lite smått förbannad på min svenskalärare som för övrigt lämnat oss i sticket i händerna på en feministisk, sträng och motsägelsefull vikarie. Jaja...
Ha en fortsatt bra vecka hörni!
PS, glöm inte att rösta med hjärtat på söndag! KÄMPA MOT RASISM.